Lindas Dagbok

Den senaste månaden har jag kännt mig så rastlös. Att gå och lägga sig i tid är helt omöjligt, sen springer jag på toaletten 100 gånger per natt och det stör ju nattsömnen rätt mycket. Det hela slutar med att jag sover längre och längre för varje dag. Nu sitter jag här rastlös och vet inte vad jag ska göra. Jag får nästan för mig att jag ska baka kakor eller nått. Börja städa kanske? Vart jag än tittar i huset så ser jag saker som behöver göras. Ska det vara såhär i 6 veckor till? Jag är helt övertygad om att jag kommer att gå över tiden och säkerligen bli igångsatt som min mamma blev med första barnet. Jag får trösta mig med att hon har haft väldigt lätt för att föda och det sägs ju att det är genetiskt.
 
Hur jag än sitter eller ligger så är det obekvämt och varmt.  Dörrarna står vidöppna och jag dricker saft med massor av is i för att kyla ner mig inför natten. Jag avskyr denna värmekänsla i hela kroppen. Tack och lov så svettas jag inte än.

Näää ibland vill man bara klaga lite. Få ut lite frustration. Stackars A har fått höra både det ena och det andra på sista tiden. Han bara skrattar åt mig och säger "stackars lilla hola", hola är ett gammalt smeknamn som far min började kalla mig när jag pluggade spanska för många år sen. Bebisen går numera under namnet Mini hola. Jag hoppas A glömmer bort det snarast så inte hela min familj får för sig att kalla henne det. Det räcker nog med att nån ser det här inlägget så går hon under namnet Mini Hola.

Nu ska jag sova. Försöka går ju.