Lindas Dagbok

Ni som inte är intresserade av mitt svammel om graviditet kan ju hoppa över det här inlägget om ni vill.

Det känns som att tiden fram tills förlossningen kommer att gå så långsamt! Jag blir galen snart. Nu är allt jobbigare än nånsin. En lite promenad på 4 km i snigeltempo tröttar ut mig som bara den och jag slänger mig i soffan när jag kommer hem. Det verkar som att det blir jag och soffan resten av tiden.

I morgon går jag in i vecka 38 och det innebär att förlossningen kan börja när som helst! Vilken skum känsla. Tidigare har det bara varit som en strävan efter att komma hit och nu är man här och så ska man vänta igen. Jag får ständigt frågan om jag packat väskan och det har jag gjort. Någorlunda i varje fall. Jag har inte med mig så mycket utan är det nått som man nu nödvändigtvis behöver så går det nog att ordna på nått sätt. Jag tror nästan att barnet har fixerat sig nu för jag har haft så jäkla ont nedtill i magen och det blir bara värre och värre.

Det vore ju fint om hon kom inom nån vecka nu så jag slipper vänta så länge. Jag börjar bli så otålig. Det finns så mycket saker jag längtar efter att göra som ickegravid. Det jag längtar mest efter är att sova på mage och kunna rulla runt i sängen utan problem. Att sova hela natten utan att kissa 100 gånger. Självklart längtar jag efter våran bebis också..