Sjukstuga
Det har blivit lite dåligt med bloggande för mig nu. Känner mig lite deppig igen. Det går liksom i perioder för mig. När Lydia blir sjuk i bara en förkylning känns det som att jag får tillbaka känslan jag hade innan hon opererades. Maktlösheten. Att inte veta vad det var för fel och sen själva operationen i Uppsala. Antar att jag måste försöka bearbeta detta mer hos psykologen och framförallt lära mig att hantera oron när hon blir sjuk! Jag är en hypokondriker av värsta slag! Det räcker med att jag hittar en blogg om cancer så är tankarna igång. Jag har följt Sabina ett tag nu och i morse somnade hon in. Hela dagen har jag gått och tänkte på hennes två små barn, sambo och familj.
Svammel, svammel! Känner mig bara så nere idag
Imorgon ska vi hänga! Det blir kanon tror jag! Miss you!
kram
Hoppas du känner dig bättre idag. Solen kan ju få en på bättre humör förhoppningsvis. Bara att ringa mig när du vill om du behöver/vill prata. Från nästa vecka är jag ju arbetslös också om du känner för nån promenad eller så. Hoppas du mår bättre. Kramar på dig!
Sådär känslig är jag också.
Räcker med att M säger t.ex. "kom och kolla" i en icke-glad ton och jag får värsta ångestruset i hela kroppen direkt!
Man är ju så rädd om sina små älsklingar.
Du bär med dig det du kände tidigare med L och jag bär med mig Emilys "tuffa" levnadsmånad/månader + min syster som dog.
Berätta gärna om psykologen kommer med några bra tips på hur man kan tänka!
Hoppas ni bli friska snart och mår bättre rent allmänt också. Fina bilder förresten. Kikade nyss =)